Av Marta Sandén

Leo Razzak och Stephen Gyasi, två killar från Fryshuset uppfödda på dataspel, blev i höstas inbjudna av Kungliga Operan som recensenter. Experimentet ingick i Operans kampanj ”Unga i Operan”. De såg premiären av Richard Strauss Elektra. En timme och 45 minuter utan möjlighet att rymma. De fick en chock. De gillade det.

”Det tog typ 30 minuter innan vi fattade att Elektra sjöng live. En kung blir mördad av sin fru. Deras dotter Elektra vill hämnas sin kungafar genom att döda sin mor och hennes nya älskare som utförde dådet. Typ lite hederskultur. Eloge att man på enbart en scen som var konstant densamma utseendemässigt lyckas leverera så mycket känslor. Opera ska ses live!”

Opersångerskan Malena Ernmans insats för den flerfaldigt dödförklarade konstartens uppsving är omtalad och jämförbar med Björn Borgs betydelse för tennisen.

Men inte bara opera upplever en renässans i vår digitala era. Det gör även frilufts- och naturaktiviteter, liksom andra kroppsnära sysslor.

För inte så länge sedan var gymmet något för sportidioter. I dag är det en kunglig och folklig rörelse, en hygienfaktor i en modern människas liv.

Vi pratar via e-post, sms, bloggar, FB och Skype, men livet i direktsändning, away from keybord, är alltid lika attraktivt.

Det gäller också dem som är födda efter internets intåg, som it-girls, glamorösa bloggerskor-dj:ar, klubbfixare, där ”it” ironiskt nog betyder ”det”, inte informationsteknik.

Digitala medier hjälper oss att träffas och att bevara våra fysiska minnen. Tekniska museet visar under våren fotoutställningen ”Övergivna platser – ett Sverige i förändring” av ekonomihistorikern Jan Jörnmark.

Det gäller övergivna fysiska platser, verkstäder, industrier, kontorshus, bensinstationer, folkparker: tomma och stumma, snart försvunna.

”Till en stor del är det den digitala tekniken, mikroelektroniken, som ligger bakom förändringen och det går fort. Den som inte hänger med när kassaregister, kameror, tidningar och bilkartor digitaliseras går under”, konstaterar Jan Jörnmark.

Jörnmarks bilder är ömsinta, brutala, vemodiga, hemska och skrämmande som makabra konstinstallationer eller förfallna kyrkogårdar.

För att få de övergivna platserna ur huvudet tar jag en promenad längst Strandvägen. I Carl Malmstens anrika butik hittar jag en i högsta grad levande plats för ett till synes omaka samarbete mellan det globala och digitala magasinet Monocle och det malmstenska möbelhantverket.

Frukten av samarbetet är Monocle x Malmsten-bordet ”Ovalen IV” i ek och golvlampan ”Staken”. Man kan även köpa en Monocle’s Blackberry Bold för 10 000 kronor. Det går självklart att handla via webben.

Tyler Brûlé, chefredaktör på Monocle (tidigare för Wallpaper), älskar Malmsten och Stockholm.

Vad förenar då Leo och Stephen på Operan med Tyler Brûlé hos Carl Malmsten, it-girls och Jan Jörnmark på övergivna platser?

Alla är de som skärvor av samma spegel. Ju mer vi vistas i digitala världar, desto mer behöver vi för balansens skull speglas i detta kroppsliga ”på riktigt”. Den fysiska, samtidiga upplevelsen blir till någonting mycket fint, en psykologisk lyx.

Det fattade intuitivt killarna från Fryshuset. De hade ett tips också:

”Du kommer att få applådera minst fyra gånger under 15 minuter, så spara din energi till på slutet. Klappa lätt.”